Varje sommar sörjer vi den familjegård som min man är uppväxt på. De hade en herrgård som låg precis bredvid en sjö. Med verandan näsyan ända nere i vattnet. Där hade vi de mest underbara fester och kräftkivor på sommaren. Långbord pyntade med blommor från den fantastiska trädgården. Barn som badade nedanvör verandan och som fiskade på den lilla pir som gick ut en bit i vattnet. Min mormor som var över nittio år kom dit en sommar och satt i en stol vid strandkanden och doppade fötterna i det svalkande vattnet. Vi saknar det stället varje sommar.
